Det är lugnt dear Patsy!

Jag verkar ha använt en hel del rosa-fluff runt öronen och i hjärnan innan jul. Jag har inte bara haft garderobsproblem (i mitt fall ver det en rejäl rensning som krävdes) utan även problem med att svara sammanhängande. Det upptäckte jag endast igår si så där runt 22-tiden då jag softade med datorn och läste gamla jobbmail. Det fanns något som sa till mig att jag borde titta på ett specifikt fall. Mycket riktigt läste jag mitt svar till ett intressant mail och det svaret jag gav lät ungefär som att det kom från någon som sitter inlagd på rehab eller som inte förstår ämnet. Efter att ha suttit förstelnad en stund bestämde jag mig för att erkänna förvirringen och författa ett nytt mail (det är skönt att kunne inse sina fel och inte bara lägga på locket). Så nu har jag skickat ett nytt mail med ett så långt och innehållsrikt svar att mottagaren kanske har ett nytt problem; inte att förstå vad jag skrev utan att hitta tid till att läsa allt!

Dagen låt: "Bitter? No, I Just Love to Complain" med Jenny Wilson

Dear Eddy... (*tangentsmatter*)

Smatter, smatter, smatter. Paus. Smatter, smatter, smatter...smatter! Tyvärr har Smart-Patsy åkt på "Reclaim-my-Brain-Bootcamp" och satt in sin stand-in Pink-Fluff-Patsy. Hon hör att du pratar och läser dina ord MEN har stora problem med att öppna munnen. Just nu är hon även mycket trött och hennes ögon svider och hon är lite rädd för att hon kommer stå i garderoben imorgon och skrika för att hon inte har något att ta på sig när hon ska träffa leverantörer. Bara för det så blev hon ännu tröttare och vill gå och lägga sig!

God natt!

Pats, jag vet att du är där

Vi har inte tappat stilen med andra ord. Allt är pläääääcis som det skall vara! Så fort jag intar mina tjatfasoner tar du fram rosa-fluffen eller har handen på tangentbordet. För er som inte förstår vad det innebär kan jag förklara: Det är när man hör och ser men låtsas inte förstå eller ens vara närvarande. Man fortsätter att jobba som om inget hade hänt och slår ivrigt på tangenterna för att man är såååå biiiizzy lalalalalaaaaaaaaaaaaaaaa och fattar nadaaaaa. En mycket bra lösning när man vill sudda bort jobbiga människor eller TJAT:)

Dear Pats, vi skall till London!!!

Ja, det skall vi, inte idag och inte imorgon men inom kort! Nu har du väckt den Eddy som inte sover, skrev en kommentar om storstan och därmed gav mig fria händer att tjata om när vi skall boka våra biljetter. Du kanske har glömt hur det har varit under det senaste deceniet men minns du hur det är att leva med ett ständigt Eddy-tjat?

"Pats, skall vi ut på lördag?

Pats, skall vi till DesginTorget?

Pats, när skall vi till London?

Pats, skall vi till Sandhamn?

Pats, skall vi till Stockis?"

Du kan knappast ha glömt hur jag blir när jag tjatar så jag antar att du vet vad du gav dig in på när du nämnde London:)?! Säger du Jaaa så har jag väskorna färdigpackade:)

Så... Pats, när skall vi:)?

Dear Eddy... livstecken från Förvirrad-land

Ja för det är väl vad man kort och gott kan kalla det. Förvirrad, förvirrad, förvirrad! Det är jobbigt att börja jobba då man inte minns något. Men jag kom på ett sätt. Om man inte tänker efter utan bara gör så går det riktigt bra. Så de här dagarna har varit fyllda av AHA-upplevelser!

Det är bra att du håller ställningarna här för det dröjer nog ett par dagar till innan jag är tillbaka i gamla gängor! So long baby...

Dearest Pats, har vi gått i pension? Det är 8 dagar kvar

Vart tog vi vägen? Har vi glömt att vi har en blogg att sköta? I'm here darling!
Jag misstänker att tillvaron är lite rörig för dig just nu med diverse omställningar och come back till el jobbo. Jag får hålla stämningen på topp här än så länge tills du tittar in.
Med risk för att vissa saker inte passar i storlek och andra har gått ut bäst-före-datumet så tänker jag ställa lite stuff vid din dörr nästa helg, bara så att du vet. Vare sig du vill eller ej.
Store K har match i dina trakter och det är ett ypperligt tillfälle att bli av några paket. Jag hade som misson att leverera allt under 2008 men eftersom det skulle bli liiiiite trickigt att flänga på stan med stora saker och lösa delar som riskerade hamna lite här och där så valde jag att inte ta med något alls. Ödet lekte i sin tur med oss så Flisan och MrH blev sjuka. Ingen nyårsfest för er hos oss och det var synd:(.
Men nu så! Med något skrynkligare utseende och med lite piff signad av lilla O (hon hittade en penna häromdagen och ritade på varenda paket:/) så får ni äntligen allt. Hoppas jag. Snart. 8 dagar kvar.